Det som skedde sen, så slets mina kläder av, man tvättade min ena ljumske och handleden och jag bara log i mitt flummiga tillstånd. Jag hade en manlig sjuksyrra som fixade med allt.
I detta rum var det kanske 5-6 monitorer som jag såg. Jag fick lite info om vad dessa var till. Den närmsta var den viktiga, där såg man var de var när de var inne i hjärtat.
Det tog kanske ytterligare 4-5 minuter så såg jag något svart på skärmen som liknade en mask. Då säger teknikern(läkaren) att han var inne i hjärtat och då genom handleden. Jag vart väldigt paff, det hade gått så fort, från det att jag anlände till att de var inne i hjärtat. Här visar Sverige att vi har en ledande position när det gäller hjärtintensiva åtgärder. De följande 2 timmarna gick ganska bra. Jag hade två proppar, den ena fixades direkt, men den andra var väldigt bökig. Trodde läkaren skulle ge upp innan lyckades ta en liten bit av proppen och sedan en bit till innan den försvann helt. Jag kunde inte sätta in några stents i mitt hjärta då mina blodplättar lätt klipades fast i blodkärlen.
Efter det kom jag upp till hjärtintensiven, då vara klockan 02.00 den 13 april 2011.
Jag hade inte svårt att sova den natten, men sedan de följande veckan var ett elände. Har alltid haft svårt att sova på sjukhus. Jag vet inte varför, men jag har inte haft svårt att sova bort någonsin, men sjukhus går inte. Efter en vecka med inga konstigheter så skickades jag hem, och det var underbart. Bilden här nedan är från en promenad som jag och tjejen gjorde tio dagar efter min hjärtinfarkt.
Nästa del kommer vi hoppa fram i tiden ungefär 15 månader. Det var här jag höll på att dö flera gånger om, fast jag visste inte det då, men fick reda på det efteråt.
See you!
XOXO
#stoltshjärta #changeofheart #mod #merorgandonation #hlt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar